Efter att ha läst om bless erfarenheter av övergrepp i barndomen har jag funderat på vad som sätter spår i våra liv och ger oss ett bagage att leva med.
Låg- och mellanstadietiden var en period i mitt liv då jag var omgiven av plågoandar i skolan och jag var nästan alltid rädd. Då lärde jag mig att vara vaksam på andra människors reaktioner så att jag kunde lägga benen på ryggen vid behov.
Efter en halv termin i klass sju bestämde sig mina föräldrar för att flytta och sätta mig och mina syskon i en annan skola. De ville inte att mina syskon skulle behöva gå igenom vad jag hade gjort. Det blev ett otroligt lyft. I den nya skolan behövde jag inte vara rädd och dessutom kom musiken in i mitt liv med all den glädje som det innebar.
Kanske lärde jag mig då att när inget annat fungerar så är flykt en bra lösning? Kanske är det en av anledningarna till att jag lämnade musiken bakom mig i höstas efter ett år med svåra och krävande ideella uppdrag?
Jag har alltid tänkt att det är mörkret som sätter spår, men börjar undra om det inte snarare är ljuset, i allt från små glimtar till triumferande seger, som är den verkliga boven? Det är då man lär sig sina strategier som man sedan plockar fram i tid och otid trots att de inte längre är adekvata utan till och med handikappande.
Jag tror, att både mörker och ljus sätter spår och danar oss och med tiden får man omvärdera vad som är mörker och ljus. Adekvat och inadekvat. Inget är statiskt och vad det har varit.
Nja. Jag ser (såhär på långt håll, filtrerat genom hålen i ett par bloggar) ganska stora paralleller mellan din flykt och bless’ sköld. Och jag kan inte med den bästa vilja kalla dem för ljuspunkter. Möjligen såtillvida att de stänger ute det värsta mörkret. (”Ljus” som en negation av mörker? Nä.) Men förvisso överlevnadsstrategier. Och sådana har ju absolut en begränsad hållbarhet, utifrån de omständigheter som råder.
Jag är glad att du (och bless) ser att ni inte har användning för dem längre.
bless: Nej, inget är statiskt och vad det har varit. Så är det och kommer alltid att vara. =)
B: Det är inte strategierna i sig som är ljuspunkterna. Bytet av skola var verkligen en väldigt positiv förändring i mitt liv. Jag gick från en mörk tillvaro till en ljus. Att bli belönad på det viset gav mig, helt utan att jag var medveten om det, en strategi som jag har använt mer än en gång sedan dess, utan att jag har tänkt på det och trots att den inte har haft samma effekt i andra sammanhang. Men man lär så länge man lever!
”Bättre fly än illa fäkta”, vettu! Knepet är förstås att känna igen situationer med dålig fäktning (ja, du fattar) så man inte flyr i onödan :D
Ja, det är väl bara det som ska till. =)
:)